Jag är arg. Första gången blev jag lite lätt gramse, andra gången relativt missnöjd men denna gången är jag rent ut sagt förbannad!

Roten till min ilska är ett företag vid namn Postnord. Enligt deras företagsbeskrivning skall de dela ut brev och paket till företag och privatpersoner. På deras hemsida skryter de om att de till och med skall hantera detta med viss finess och påstår sig själva vara bra på ovanstående.

Så är inte fallet!

Jag väntar i detta nu på ett paket från Tyskland. I Tyskland tar DHL hand om mitt paket på ett snabbt och klanderfritt manér efter att webbutiken bokat frakt. När det sedan passerar gränsen till Sverige är det Postnord som får förtroendet att leverera mitt paket. Detta skall levereras till min dörr enligt diverse appar och hemsidor.

Dagen för leveransen sitter jag och arbetar hemifrån. Jag börjar arbeta strax efter halv åtta på morgonen och sitter hela tiden vid mitt köksbord. Hela tiden!! Jag reser mig inte ens för att hämta kaffe! Från detta köksbord har jag full överblick över min framsida. Man kan inte komma till dörren utan att jag redan 10 meter innan ser vederbörande som närmar sig. Jag har med andra ord örnkoll på min ytterdörr, som för dagen dessutom står på vid gavel för att berörd chaufför enkelt skall kunna leverera mitt paket. Min ytterdörr befinner sig på ett avstånd om cirka 15 meter från min brevlåda. Lägenheten är byggd i radhusstil och just min lägenhet är markerad med ett stort S på fasaden som talar om att det är här jag bor.

Klockan passerar 10 och det plingar till i min telefon.
”Vi kunde inte leverera ert paket”

INGEN har varit vid min dörr. Ingen levande varelse har ens varit i närheten av min dörr!

Jag läser orden tyst för mig själv en tre, fyra gånger och vet inte om jag skall skratta eller sätta mig i bilen för ett besök på Postnord. Ett besök som hade varit av lite mer elak karaktär. Det slutar med att jag relativt högt avger en drös med okvädningsord och ger upp. Detta är ju, som jag inledde texten med, tredje gången exakt detta inträffar.

Hur kan man misslyckas med att leverera mitt paket?!? Föraren av bilen skulle tamejfan kunna köra in och lämna paketet direkt i min hall om önskemål om kort gångavstånd var anledningen. Det finns inte heller några osynliga adresskyltar utan de sitter väl synligt och tydligt. Hela området är begripligt uppmärkt för att enkelt hitta.

Så varför misslyckas man??

Jo kära Postnord! Man missar att dela ut paketet för att man inte försökte. Min tes är att bilföraren körde fram till min brevlåda, insåg att paketet inte gick att lägga där och av den anledningen inte orkade fortsätta sitt åtagande utan drog en chansning om att lillkillen som skulle ha paketet ändå inte är hemma. Det är alltså ren och skär lättja som ligger bakom skulle jag våga påstå. Har detta hänt mig tre gånger på mindre än ett år är jag både övertygad och samtidigt rädd att detta inträffar dagligen.

Hur kan man vara så fruktansvärt undermålig på att sköta jobb?!? Hade jag bedrivit mitt arbete med den låga grad av service som Postnord återigen uppvisar hade min chef inom kort ombett mig att packa mina saker, smyga hem och inte återvända till den arbetsplatsen igen… Någonsin!

Som jag skrev är jag vid det här laget redigt arg. Jag ringer upp Postnord och får prata med en trevlig ung tjej. Jag låter nog arg men behåller ändå en ton som är anständig och frågar hur, var och när jag kan tänkas ha mitt paket i min besittning. Hon meddelar att paketet skall tillbaka till terminalen i Göteborg för att sedan skickas tillbaka till utlämningsstället som är en stor matvarukedja som ligger 600 meter från mitt hem. Jag accepterar att det är såhär det går till även om det känns befängt och tackar för hennes svar och önskar henne en trevlig helg. Jag tar även tillfället i akt och passar på att lyckönska henne i jobbsökandet. Lite frågande tackar hon men undrar vad jag menar. Jag replikerar med att hon för sin egen skull borde ha lista sitt CV hos alla arbetsgivare i hela Sverige så att hon så snart som möjligt kan avsluta sin anställning på Sveriges i särklass sämsta företag och hitta något bättre.
Den unga tjejen skrattar artigt åt vad hon tror är ett skämt och lägger på.

Jag skrattar inte… Jag hoppas på allvar att hon hittar ett nytt arbete snart. Jag hade inte velat förnedra mig så djupt varje dag som det innebär att ikläda sig Postnords kläder!

ladda ned (1).jpg