Ni vet när man handlat mycket. Sådär mycket att kassarna man skall kånka till bilen är så tunga att man måste snabba sina steg för att inte armarna skall krampa. Några svettdroppar letar sig till och med fram i pannan och kroppen känns allmänt överansträngd.
Kan ni visualisera er detta? Jag är övertygad om att alla har varit i den sitsen.

Det är då dom står där! De där människorna som inte har något som helst periferiseende. De där lirarna som inte registrerat någonting annat än det deras fokus för tillfället riktas mot. Dessa fantastiska figurer som på fullaste allvar hade missat om en 747:a ramlade ner bredvid dem om de var upptagna med att fundera på något annat.

Varelserna jag beskriver lyckas dessutom alltid träffa någon de känner precis vid in- och utgången i matbutikerna. De stannar precis där de tar upp mest plats och parkerar sig bekvämt och avspänt på denna position för att småprata med någon härlig bekant som de precis stött på.

Nu är det kört! Det kommer bli redigt trångt att komma förbi med dina säckar som är fyllda med mat. För ingenting kan göras för att rubba på dem. Ingenting annat än avslutet på deras konversation kommer att få dessa personer att flytta på sig. Ingenting.
Det spelar nu ingen roll att du med dina alldeles för tunga påsar ger närmar dig med dina löjligt raska steg. Det rör dem inte att svetten vid det här laget nu sprutar från dina tinningar och du ger dem onda ögat. En blick som andra omedelbart hade förstått är en direkt uppmaning om att det kanske vore lämpligt att omplacera sig några centimeter och släppa fram den nu högröda och genomsvettiga stackaren med sina stora påsar.
Men nej. Icke! De kan mycket väl kika upp på dig. Kanske till och med slänga iväg ett fånigt leende för att raskt återgå till sitt samtal. Men inga som helst synapser skickas i deras kroppar som kan inleda en rörelse för att bereda lite plats för personen som sliter med sina matvaror och snabbt behöver komma förbi. De har med största sannolikhet inte ens reflekterat över att du närmar dig.
Inte ens när du tränger dig förbi med kännbar kroppskontakt, samtidigt som du mumlar något halvelakt, försöker de sig på en enkel förflyttning.

Ledsen gott folk. Den här fighten går inte att vinna. Man får helt sonika acceptera att man är förloraren. Du vet nu att du har att göra med ”Folk som står i vägen”.