Först och främst skall det klargöras att jag själv är löpare. Det som skiljer mig från löparna i nedanstående berättelse är att jag är en tänkande individ som så långt det bara går försöker anpassa mig till ett samhälle där man tvingas leva med andra människor och därav behöver visa en gnutta hänsyn mellan varven.

Jag var ute och promenerade för ett tag sedan i den lilla stad där jag lever och frodas. En skön promenad där jag i lugn och ro kunde ägna tid åt att bara njuta och fundera kring livets gåtor. Mina tankar störs dock efter en stund av klapprande fötter, hurtiga stön och ljudliga läten från en löpargrupp som för glatta livet gör allt för att få omgivningen att förstå hur duktiga just de är som är ute och joggar i grupp.
Det är egentligen inte deras abnormt tilltagna hurtighet som stör mig. Även om jag avskyr personer som måste visa hur jobbigt det är när de tränar, så är det faktumet att de springer in i mig som är det som jagar upp mig mest!
Som jag skrev inledningsvis är jag själv löpare och springer glatt runt på gator och torg. Men när jag springer gör jag ju det för att träna och då förstår jag inte hur den minimala förflyttningen i sidled på cirka 43,6 centimeter som krävs för att inte springa in i någon kan vara så jobbig? Snarare tillför den ju mer sträcka till min GPS-klocka och således mer träning.
Denna löpargrupp hade inte samma tänk utan springer in i mig och stöter i min arm. Någonstans inom mig tänker jag att när ursäkten kommer från dem så släpper jag detta och promenerar vidare. Det kommer ändå annat att bli arg på inom kort är min tanke så detta kan få passera.
Problemet är att det aldrig kommer någon ursäkt. Nä, löpartöntarna studsar glatt vidare utan att ens vända sig om?!?

Jag har självt arbetat med att hålla löpargrupper. Vi var också ute och sprang bland folk i staden. Men jag inledde samtliga pass med följande fraser: ”Vi är inget jävla hockeylag. VI visar hänsyn och FLYTTAR oss för andra som är ute på gångbanan!”
Det fungerade väl och min grupp sprang minsann inte in i andra människor.

Mitt tips till dessa färgglada hurtbullar är således att de skall vara den part som flyttar sig när de begagnar gångbanan åt sina träningsaktiviteter. Gående och cyklister skall inte behöva hoppa undan.

Skärpning alla stroppiga löpare!